Så de´ så
Livet är härligt, underbart, trevligt!
Köpte några gamla vinylplattor på Myrornas idag. Lyssnade på den knastrande, mysiga musiken och kände mig lycklig. Just nu kan det inte bli bättre. Eller där ljög jag. Det kan bli bätte. Gipset kommer ryka på måndag men annars. Annars är allt toppen. Så de´så =)
I huvudet på Emma:
"Suddenly I see, this Is what i wanna be.
Suddenly I see why the hell it means so much to me"
Köpte några gamla vinylplattor på Myrornas idag. Lyssnade på den knastrande, mysiga musiken och kände mig lycklig. Just nu kan det inte bli bättre. Eller där ljög jag. Det kan bli bätte. Gipset kommer ryka på måndag men annars. Annars är allt toppen. Så de´så =)
I huvudet på Emma:
"Suddenly I see, this Is what i wanna be.
Suddenly I see why the hell it means so much to me"
Lördag
Lite skön musik såhär när man sitter inne i värmen och inte har några planer på att gå ut. Ute är det iskallt!
En bild säger mer än 1000 ord
Fick ett galet sug efter att resa igen. Men än så länge får jag stilla mitt sug med några bilder från senaste resan. Jag vill ut igen! NU!
Luang Prabang - Laos
Mae Sariang - Norra Thailand
Halong Bay - Vietnam
Ankor Wat - Kambodja
Solnedgång på Koh Lipe - Södra Thailand
Koh Lipe
Koh Tao - dykparadiset i Thailand
Någonstans utanför Koh Phi Phi - Thailand
Miike Snow
Jag funderar på att hoppa dit. Med kryckor och gips, trängas med en massa annat folk. Den 25:e spelar Miike Snow på Berns. Går jag inte finns det en stor chans att jag kommer ångra mig. Någon som känner för att haka på?
Pannkaka
Jag är så glad! Idag stekte jag pannkakor och utan att resultatet blev brända klumpar som direkt slängdes i soporna. Runda, gyllenbruna och alldels...PERFEKTA. Jag är så glad, känns som om jag samlat på mig en hel del vuxenpoäng.
(Jag borde ha tagit ett kort på pannkakorna, som bildbevis.)
(Jag borde ha tagit ett kort på pannkakorna, som bildbevis.)
Tänkte att jag skulle baka...
Det är konstigt vad man kan få cravings efter saker och ting. Vara så sugen på nåt att man inte kan tänka på annat. För det mesta brukar det vara choklad som gäller för mig, men inte idag. Idag blev jag sådär toksugen på havreflarn. Gott och enkelt att baka. Jomen visst. Mina havreflarn var varken lättbakade eller goda. Jag föreställde mig krispiga, gyllenbruna och runda kakor. Tänkte att jag skulle ta en tillsammans med lite kaffe. Men istället blev det sega klumpar. Föröker jag bryta dem, funkar det inte. Kakorna blev inte alls som jag trodde. Får jag oväntat besök har jag kakor att bjuda på nu iallafall. Men en sak är säkert, jag äter dom inte ;)
Från mitt fönster
Det är lördag. Det är helg. Vinter- OS har dragit igång och vilken invigning det var. Maffigt! Ute är det kallt, det snöar här i Stockholm och vintern håller fortfarande i sig. Jag kan inte låta bli att tänka på de barn jag jobbar med, hur glada de blir när marken täcks av vitt puder. Pulkor, stjärtlappar, och spadar åker fram. Snöänglar görs och även om jag själv ofta fryser häcken av mig kan jag inte låta bli att smittas av glädjen. Den genuina glädjen!
Jag tittar ut genom mitt fönster. De förbipasserande visar inte alls samma glädje. Påpälsade med jackor och mössor stressar de med snabba steg förbi. Vissa har varit och handlat. De bär på tunga matkassar, systemetkassar. Ibland går det förbi nån barnfamilj. Barnen stannar till, leker runt i den lilla snö som fallit. Glada. Iallalfall tills det att föräldrarna tappar tålamodet, vänder sig om, och ber barnen att skynda på nu. Från mitt fönster syns det så tydligt hur glädjen hos barnen försvinner och med snabba, om än små steg springer de ikapp mamma och pappa som sedan länge är långt fram. Från mitt fönster har jag första parkett. Härifrån ser jag stressade förbipasserande. Vad hände med, det är lördag. det är helg?
Länkar till en sida som är värd att gå in på. Många bra dokumentärer. Speciellt dom om Liberia och Nordkorea.
www.vbs.tv
Jag tittar ut genom mitt fönster. De förbipasserande visar inte alls samma glädje. Påpälsade med jackor och mössor stressar de med snabba steg förbi. Vissa har varit och handlat. De bär på tunga matkassar, systemetkassar. Ibland går det förbi nån barnfamilj. Barnen stannar till, leker runt i den lilla snö som fallit. Glada. Iallalfall tills det att föräldrarna tappar tålamodet, vänder sig om, och ber barnen att skynda på nu. Från mitt fönster syns det så tydligt hur glädjen hos barnen försvinner och med snabba, om än små steg springer de ikapp mamma och pappa som sedan länge är långt fram. Från mitt fönster har jag första parkett. Härifrån ser jag stressade förbipasserande. Vad hände med, det är lördag. det är helg?
Länkar till en sida som är värd att gå in på. Många bra dokumentärer. Speciellt dom om Liberia och Nordkorea.
www.vbs.tv
"Hello my friend, i see you´re back again"
Nu är det inte alls lång tid kvar av mig sjukskrivning. Den första mars ryker gipset och då blir jag fri=). Det kommer bli så skönt. Jag kommer kunna jobba igen, sova precis som jag vill, sitta som vanligt utan att foten blir blå. Jag kommer kunna gå utan mina kryckor och... jag kommer kunna träna igen. Självklart måste jag gå på rehabträning, men mitt ben ska snabbt återfå samma styrka som förrut. Det är vad jag vill och hoppas på. Men att vara utan mitt gips och utan mina kryckor kommer bli som att lära sig gå på nytt. Som en fågelunge som blir utputtad från det trygga boet och som för första gången ska prova sina vingar. Ungefär så känner jag mig. Kanske kan jag behålla en krycka, bara som trygghet? På nåt konstigt sätt har jag vant mig med gips. Det känns så tryggt och säkert. Men jag vill inget mer än att bli fri från mitt gips.
Snart kommer jag kunna ta härliga långpromenader i vårsolen. Finns det något bättre? Våren i sig är så underbar. Människor som varit i ide under under vintern kommer till liv. Åh vad jag längtar.
I huvudet på Emma:
Nedräkningen har börjat.
Ibland kan Pokemón (som jag aldrig spelat förrut) vara riktigt kul. Tillsammans med vänner är det mesta roligt.
Snart kommer jag kunna ta härliga långpromenader i vårsolen. Finns det något bättre? Våren i sig är så underbar. Människor som varit i ide under under vintern kommer till liv. Åh vad jag längtar.
I huvudet på Emma:
Nedräkningen har börjat.
Ibland kan Pokemón (som jag aldrig spelat förrut) vara riktigt kul. Tillsammans med vänner är det mesta roligt.
Gaahh är det en jordbävning? Nej, dom borrar bara...
Vad gör dom? Snälla...bara för ett litet tag sluta, snälla. Snälla, snälla, snälla. Men fastän jag bönade och bad slutade dom inte, och dessutom stängdes vattnet av tidigt i morse. Så det var bara att pallra sig upp för att hinna duscha och sen dess har byggarbetarna varit i full gång. Så det är så här det låter, när det är nån på väg att borra sig igenom väggarna. För det är vad det känns som, som om nån joppe snart ska hoppa fram geneom ett hål i väggen och glatt ropa tittutt. Jag hoppas byggarna snart är klara, för jag blir tokig.
Med tanke på tokig. Jerry Springer gick på TV400 imorse. Det måste vara skådespeleri. Det kan ju inte vara på riktigt! Fast å andra sidan. Det är USA och där är väl allt möjligt. Där hade det säkert inte varit helt omöjligt att en byggarbetare hoppade fram genom ett hål i väggen. Vilken himla tur att jag inte bor i USA.
Med tanke på tokig. Jerry Springer gick på TV400 imorse. Det måste vara skådespeleri. Det kan ju inte vara på riktigt! Fast å andra sidan. Det är USA och där är väl allt möjligt. Där hade det säkert inte varit helt omöjligt att en byggarbetare hoppade fram genom ett hål i väggen. Vilken himla tur att jag inte bor i USA.
Kings & Queens
Uppsala, Umeå, Lund, Göteborg, Linköping eller Gävle. Vem vet? Inte jag. Men nåt blir det. Behöver jag veta? Nu?
Musik, toner, melodier. Det sista jag hör innan jag somnar, det första jag hör när jag vaknar. Jag drömmer mig bort.
Bara för att den ger mig en galen må bra känsla. Jag står högst upp på ett berg. Det enda som hörs är mina egna andetag. Jag blickar ut över en vy med berstoppar och långt, långt där borta skymtar horisonten.
Jag skruvar upp volymen och njuter, drömmer mig bort...
Ett beslut i rätt riktning
Jag gav upp. Matte är inget för mig och har nog aldrig varit det heller. Nu är det mer tydligt än någonsin. Jag och matte går helt enkelt inte ihop. Så nu har jag skickat tillbaka böckerna, avanmält mig från kursen på KOMVUX och därmed stängt dörren som stod öppen till Stockholms Universitet. Iallafall när det gäller det program jag vill läsa. Kanske gav jag upp för tidigt, men innerst inne vet jag att den dagen jag börjar plugga vill jag göra det utanför Stockholm. Det känns som om jag fattat ett viktigt beslut. Ett beslut i rätt riktning. Och det känns bra =)
I huvudet på Emma:
Quidquid discis, tibi discis
Härlig Måndag
Jag känner mig frusen, trött och tung i huvudet. Ungefär som om jag vore påväg att bli sjuk eller som om jag vore bakis. Men det är jag inte. Nollställd. Så idag får det bli en sån där dag då jag tänder lite ljus, dricker te, kryper upp i soffan, läser en bra bok och lyssnar på musik. Bara tar det lugnt, inte gör ett smack. Härligt!
Valet och kvalet...
Jag velar. Har alltid varit den som velat, en velapa! För ett tag sen bestämde jag mig för att läsa gymnasiekursen Matte C. Tänkte att det kunde vara bra. Öppna fler dörrar. Fler valmöjligheter när jag sen ska söka till universitetet. Men! Precis som med så mycket annat velar jag. Fram och tillbaka. Varför ska jag läsa en kurs som jag egentligen inte alls vill läsa? Och dessutom är Stockholm Universitet det enda universitet som kräver att jag har läst Matte C. Uppsala, Umeå, Lund. Ingen av de universiteten kräver att jag läst kursen. Jag som helst vill läsa någon annanstans än i Stockholm, varför ska jag då läsa matte?
Men, så kommer jag tillbaka till resonemanget att det kanske skulle vara bra trots allt. Läsa kursen. Tänk om jag ändrar mig, tänk om jag vill plugga i Stockholm. Ja, då kan jag inte det. Jag måste snart bestämma mig. Matteboken öppnade jag för ett tag sen och undrade vad jag hade gett mig in på. Det var inte mycket jag förstod. Varför kunde jag inte bara ha läst matte när jag gick i gymnasiet. Då hade jag inte haft nåt problem nu. Matte är inte alls min starka sida. Jag är i valet och kvalet och vet inte alls hur jag ska göra. Jag velar, har alltid velat. Jag är en velapa!
Men, så kommer jag tillbaka till resonemanget att det kanske skulle vara bra trots allt. Läsa kursen. Tänk om jag ändrar mig, tänk om jag vill plugga i Stockholm. Ja, då kan jag inte det. Jag måste snart bestämma mig. Matteboken öppnade jag för ett tag sen och undrade vad jag hade gett mig in på. Det var inte mycket jag förstod. Varför kunde jag inte bara ha läst matte när jag gick i gymnasiet. Då hade jag inte haft nåt problem nu. Matte är inte alls min starka sida. Jag är i valet och kvalet och vet inte alls hur jag ska göra. Jag velar, har alltid velat. Jag är en velapa!
Söndag och Törnrosalirosarosa
Söndag. Konstigt nog är jag trött trots att jag fått mer sömn än någonsin. Kanske är det just därför? Syster är fortfarande kvar och förmiddagen har gått åt till att skrolla igenom alla kanaler på tv i hopp om att hitta nåt bra. Men utan resultat. Tillslut hamnade vi båda i soffan, tittandes på Disney Channel och "Jonas Brothers". En amerikansk popgrupp som skapat hysteri bland tjejer upp till 16 år. Jag kan inte riktigt förstå varför. Fast å andra sidan. Tre killar som kan sjunga, och som dessutom är bröder. Massor med gulligull, klyschor, och söta uttryck. Triss i lycka. Nej, byt kanal, nu! Det blir till att sätta igång dvd:n och ha ett timlångt Scrubsmarathon istället.
Over n Out
Over n Out
Melodifestivalen med syster
Det är ju nästan ett skämt. Ettan och Melodifestivalen står på och även om jag sett hela programmet så finns det inte en enda låt som gjort något intryck. År efter år år, jag är en trogen tittare, och låtarna är alltid de samma. Ingen är speciellt bra, samma melodier, samma låtskrivare. Om det här är bland det bästa svenska låtskrivare kan knåpa ihop är det nästan pinsamt. Nej, kanske var det här sista gången som jag tittade på Melodifestivalen. Tur att syster är här. Lite godis, lite egobilder, mycket snack och trams och kvällen är räddad =)
Ännu en gång hävdar min syster att det helt och hållet var hennes förtjänst.
Ännu en gång hävdar min syster att det helt och hållet var hennes förtjänst.
Ett mail
Ett mail? Ett mail till en vän som betyder mycket. Ett mail fullt med kärlek och omtanke. Fyllt med känslor, funderingar och kanske en gnutta sorg. Ett mail med ord som borde ha varit sagda för länge sen. Alla dessa ord! Ett mail är väl bara ett vanligt mail, inget mer? När man inte är modig nog att, mellan fyra ögon, säga något kan ett mail vara mer än ett vanligt mail. Jag ska skriva ett mail till en vän som betyder mycket. Ibland är jag helt enkelt för feg för att göra nåt annat.
"Snart är det fredagsmys"
Fredagkväll. Det är slut på arbetsveckan. Helgen har börjat och vilken härlig känsla. Två dagar ledigt från jobb. Iallafall i vanliga fall. Helg är underbart vilket som. Ikväll kommer Lollo och Helene hit. Helene är här över helgen och ska göra Stockholm, men inte utan ett besök hos mig. På menyn idag står middag och film. Med andra ord, helt vanligt chill. Lite godis och nåt att dricka. Kanske tittar Mickis och Sofie förbi för att göra oss sällskap. Kul isåfall. Nu är det fyra fredagar kvar och sen är mitt gips borta. Då ska jag gå ut, utan kryckor. Men faktum är att hemmakvällar inte alls är fel. Riktigt mysigt faktiskt.
Bara för att det är fredag, bara för att den är så trallvänlig och bara för att den lyckats etsa sig fast.
I huvudet på Emma:
"Here comes a feeling you thought you´d forgotten"
Nu vet jag precis vad jag vill.
Bara för att det är fredag, bara för att den är så trallvänlig och bara för att den lyckats etsa sig fast.
I huvudet på Emma:
"Here comes a feeling you thought you´d forgotten"
Nu vet jag precis vad jag vill.
Att flytta hemmifrån
Att flytta hemmifrån är ett stort steg. Kanske bland det största man gör. Så kul men samtidigt så läskigt. Iallafall var det så för mig. Många tankar. Kommer jag klara det? Har jag koll på allt? Jaa, klart jag klarar det. Och nej, självklart har jag inte koll på allt. Hur skulle det kunna vara möjligt?
Tvåan visade ikväll ett program som handlade om att flytta hemmifrån och plötsligt fick jag en del flashbacks till tiden då jag flyttade hemmifrån. Knappt sex månader har gått sen dess och mycket har jag hunnit med. Jag har lärt mig mycket. Jag har vuxit som person. Nu står jag på egna ben. Nu har jag koll. Nu vet jag hur räkningar ska betalas, jag har lärt mig hur mycket mat kostar och jag har lärt mig att hålla i pengarna. Inte fanken trodde jag att det skulle kunna vara möjligt.
Dagen då jag packade ihop mina saker hemma hos mamma och pappa var så symbolisk. Rummet blev så tomt. Så ensamt. Vilken konstig känsla. 20 års trygghet och säkerhet nerpackat i sju stora flyttkartonger. Jag, klara mig själv? En tom känsla, men ändå fylld av förväntan. Många turer till IKEA. Vad skulle jag behöva? Vilken färg skulle jag ha på soffan? Vilken soffa skulle jag ha? Alltför många valmöjligheter. Nej, men hjälp mig mamma och pappa. Varför kunde inte dom bestämma det här åt mig?! Tillslut bestämde jag själv, och tillslut blev det som jag ville ha det. Jag, inte mina föräldrar och inte heller mina vänner, flyttade hemmifrån.
Självklart har det varit en massa saker som jag inte haft en susning om. Tvätta, städa och diska. Ja det visste jag redan innan hur det fungerade. Men, som den kvällen jag gick till ÖB för att köpa skruv. Skruv som skruv trodde jag, men nejdå. Gipsskruv? Betongskruv? Plugg? Vanlig skruv? Hur många typer av skruv finns det? Eller som den kvällen Jessica och jag skulle montera tv-bänken. Hur länge höll vi inte på innan vi insåg att skruvdragaren faktiskt var inställd på backwards. Jaha! Det var därför det inte funkade. Allt är små saker som jag lärt mig mycket av och helt plötsligt var saker som jag tidigare tagit för givet inte alls lika självklara. Att välja elbolag, fixa med försäkringar, tv, bredband och belysning var som att bege sig in i en tät djungel full med fällor. Ja, att flytta hemmifrån är inte alltid enkelt. Men jäklar va kul det är!
Tvåan visade ikväll ett program som handlade om att flytta hemmifrån och plötsligt fick jag en del flashbacks till tiden då jag flyttade hemmifrån. Knappt sex månader har gått sen dess och mycket har jag hunnit med. Jag har lärt mig mycket. Jag har vuxit som person. Nu står jag på egna ben. Nu har jag koll. Nu vet jag hur räkningar ska betalas, jag har lärt mig hur mycket mat kostar och jag har lärt mig att hålla i pengarna. Inte fanken trodde jag att det skulle kunna vara möjligt.
Dagen då jag packade ihop mina saker hemma hos mamma och pappa var så symbolisk. Rummet blev så tomt. Så ensamt. Vilken konstig känsla. 20 års trygghet och säkerhet nerpackat i sju stora flyttkartonger. Jag, klara mig själv? En tom känsla, men ändå fylld av förväntan. Många turer till IKEA. Vad skulle jag behöva? Vilken färg skulle jag ha på soffan? Vilken soffa skulle jag ha? Alltför många valmöjligheter. Nej, men hjälp mig mamma och pappa. Varför kunde inte dom bestämma det här åt mig?! Tillslut bestämde jag själv, och tillslut blev det som jag ville ha det. Jag, inte mina föräldrar och inte heller mina vänner, flyttade hemmifrån.
Självklart har det varit en massa saker som jag inte haft en susning om. Tvätta, städa och diska. Ja det visste jag redan innan hur det fungerade. Men, som den kvällen jag gick till ÖB för att köpa skruv. Skruv som skruv trodde jag, men nejdå. Gipsskruv? Betongskruv? Plugg? Vanlig skruv? Hur många typer av skruv finns det? Eller som den kvällen Jessica och jag skulle montera tv-bänken. Hur länge höll vi inte på innan vi insåg att skruvdragaren faktiskt var inställd på backwards. Jaha! Det var därför det inte funkade. Allt är små saker som jag lärt mig mycket av och helt plötsligt var saker som jag tidigare tagit för givet inte alls lika självklara. Att välja elbolag, fixa med försäkringar, tv, bredband och belysning var som att bege sig in i en tät djungel full med fällor. Ja, att flytta hemmifrån är inte alltid enkelt. Men jäklar va kul det är!
Några bilder från inflytten...
Äntligen har jag lampor i min lägenhet
Jag flyttade in i min lägenhet den första september 2009 och idag är det den 4 februari 2010. Alltså, har det nästan gått halvår sen jag flyttade. Mycket har jag hunnit med. Jag har monterat möbler, skruvat upp speglar och dragit kablar (självklart med hjälp av andra) men det har lixom funnits en liten sak som jag inte tagit tag i. Det har varit att sätta upp mina två taklampor, något som egentligen borde ha blivit gjort för länge sen.
Men igår var Tobbe och Jessica över och hur enkelt som helst fixade Tobbe lamporna. Nu har jag äntligen belysningen. Bättre sent än aldrig och ett jättestort tack till Tobbe som var så snäll och hjälpte mig med detta. Nu kan jag äntligen se vad jag har för kläder i garderoben och nu kan jag...inte alls äntligen...se allt damm som jag visst hade i taket. Tack, tack, tack! Och när Tobbe och Jessica ändå var här monterades mina hyllor ner och vi började spåna på om det kanske var läge att måla om en av mina väggar. Fixa alla fula hål och faktiskt montera hyllorna raka. Jag skickade snabbt iväg ett mail till hyresförvaltningen för att se om detta var okej och nu hoppas iallafall jag på att det godkänns. Det kommer bli ett roligt projekt. Spackla väggarna och måla om. Snickarbyxor får köpas och jag antar att jag får inta rollen som byggmästare. Mycket mer än det kan jag nog inte göra. Jag får bidra med kaffe och bullar. För vad vore ett byggprojekt utan fikaraster?
Men igår var Tobbe och Jessica över och hur enkelt som helst fixade Tobbe lamporna. Nu har jag äntligen belysningen. Bättre sent än aldrig och ett jättestort tack till Tobbe som var så snäll och hjälpte mig med detta. Nu kan jag äntligen se vad jag har för kläder i garderoben och nu kan jag...inte alls äntligen...se allt damm som jag visst hade i taket. Tack, tack, tack! Och när Tobbe och Jessica ändå var här monterades mina hyllor ner och vi började spåna på om det kanske var läge att måla om en av mina väggar. Fixa alla fula hål och faktiskt montera hyllorna raka. Jag skickade snabbt iväg ett mail till hyresförvaltningen för att se om detta var okej och nu hoppas iallafall jag på att det godkänns. Det kommer bli ett roligt projekt. Spackla väggarna och måla om. Snickarbyxor får köpas och jag antar att jag får inta rollen som byggmästare. Mycket mer än det kan jag nog inte göra. Jag får bidra med kaffe och bullar. För vad vore ett byggprojekt utan fikaraster?
Vilken himla tur att jag har sånna underbart snälla vänner som ställer upp, med allt.
Tidiga mornar, stambyte, grannar och lingongrova.
Jag är riktigt virrig. Iallafall på morgonen. Fråga mig helst inget alls när jag precis vaknat. Eller snarare, förvänta dig inte att du kan få nåt vettigt svar från mig. Ibland vet jag inte var jag är, jag kan säga saker som ingen förstår sig på. Jag är kvar i drömmarnas land. John Blund är min bästa vän och jag har superkrafter till att göra vad jag vill, hur overkligt det än är. Helt plötsligt gör sig verkligheten påmind. Jag tvingas lämna drömmarnas land och börjar med en fumlande hand leta efter mobilen för att så snabbt som möjligt stänga av väckarklocksignalen. Den där signalen som jag inte alls är ett stort fan av och som bara blir högre och högre för var sekund som går. Varför kan inte John Blund strö lite sömnstofft och jag somna om. Fortsätta sväva bland molnen, hoppa bungyjump och vara tillbaka i Asien? Och varför ska sängen alltid vara så skön på morgonen?
Någon väckarklocka har jag inte behövt använda på ett tag, men däremot vaknar jag alltid av nåt annat ljud, och det alldeles för tidigt. Igår trodde jag att jag fått nya grannar. Flyttbilen stod utanför fönstret. Människor sprang in och ut med verktyg och kartonger. Hela dagen tog det och efter ett tag började borrljud att höras. Väggarna skakade, nästan så mycket att tavlorna faktiskt skulle kunnat rasat ner. Jaja tänkte jag. Kul med hurtiga grannar som vill renovera och höjde ljudet på tv:n för att överrösta borrljuden.
Men. Imorse vaknade jag av samma borrljud. Försökte somna om, något som visade sig vara lönlöst. Det var bara att gå upp. Försökte hitta nåt att äta i mitt ekande kylskåp. Hittade några torra lingongrova. Ehh det får duga, men i samma veva började jag skriva en inköpslista. Jag tittade ut genom fönstret. Samma flyttbil stod kvar och människor sprang in och ut, bärandes på ännu mer kartonger och verktyg. Hur mycket tror mina nya grannar att dom får plats med i lägenheten? Runt lunch kom Sofie hit. "Emma, har du läst informationen om att det pågår ett stambyte i huset, med början igår?" Nej sa jag. Då förstod jag. Några nya grannar har jag inte fått. Borrljuden får jag stå ut med i två veckor till och helt plötsligt så var tanken av en vanlig väckarklockssignal inte så hemsk trots allt.
Men på tal om nya grannar. Vad gör man? Jag känner inte nån. Vet inte ens vilka som bor på samma våning som mig. Är inte sånt lite konstigt? Jag vet inte. På tv känner alla alla, som en stor familj. Det är ju i och för sig bara på tv. Hur funkar det i verkligeheten? Skulle jag kunna knacka på hos en av grannarna och be om lite socker? Självklart säger man hej till varandra men är det inte mer än så? Anonyma under samma tak? Underligt...
Ikväll kommer Jessica och Tobbe förbi. Tobbe ska hjälpa mig att få lamporna uppsatta. Även om en hårsnodd var en bra idé, tror jag inte att den håller länge till.
Någon väckarklocka har jag inte behövt använda på ett tag, men däremot vaknar jag alltid av nåt annat ljud, och det alldeles för tidigt. Igår trodde jag att jag fått nya grannar. Flyttbilen stod utanför fönstret. Människor sprang in och ut med verktyg och kartonger. Hela dagen tog det och efter ett tag började borrljud att höras. Väggarna skakade, nästan så mycket att tavlorna faktiskt skulle kunnat rasat ner. Jaja tänkte jag. Kul med hurtiga grannar som vill renovera och höjde ljudet på tv:n för att överrösta borrljuden.
Men. Imorse vaknade jag av samma borrljud. Försökte somna om, något som visade sig vara lönlöst. Det var bara att gå upp. Försökte hitta nåt att äta i mitt ekande kylskåp. Hittade några torra lingongrova. Ehh det får duga, men i samma veva började jag skriva en inköpslista. Jag tittade ut genom fönstret. Samma flyttbil stod kvar och människor sprang in och ut, bärandes på ännu mer kartonger och verktyg. Hur mycket tror mina nya grannar att dom får plats med i lägenheten? Runt lunch kom Sofie hit. "Emma, har du läst informationen om att det pågår ett stambyte i huset, med början igår?" Nej sa jag. Då förstod jag. Några nya grannar har jag inte fått. Borrljuden får jag stå ut med i två veckor till och helt plötsligt så var tanken av en vanlig väckarklockssignal inte så hemsk trots allt.
Men på tal om nya grannar. Vad gör man? Jag känner inte nån. Vet inte ens vilka som bor på samma våning som mig. Är inte sånt lite konstigt? Jag vet inte. På tv känner alla alla, som en stor familj. Det är ju i och för sig bara på tv. Hur funkar det i verkligeheten? Skulle jag kunna knacka på hos en av grannarna och be om lite socker? Självklart säger man hej till varandra men är det inte mer än så? Anonyma under samma tak? Underligt...
Ikväll kommer Jessica och Tobbe förbi. Tobbe ska hjälpa mig att få lamporna uppsatta. Även om en hårsnodd var en bra idé, tror jag inte att den håller länge till.
Paradise Hotel är slut. Skandalerna är över... men bara för den här gången.
Ikväll var det final! Det sista avsnittet av Paradise Hotel visades och ja, den obligatoriska slutfrasen. Av de två paren som stod i final tycker jag att rätt par vann. Även om Cimon är den som borde vunnit, den värdiga vinnaren. Mer än så tänker jag inte kommentera vad som hänt i Paradise Hotel. Programmet har skapat hysteri och utan att egentligen ha behövt följa programmet vet nog de flesta vilka deltagarna är. Skvallerpressen har skrivit om dem, de har varit med på radio och ja...konstigt nog har de gått och blivit riktiga kändisar som hänger med det "fina folket". Säkert kommer nån av dem komma ut med en bok senare i vår. "Mitt liv som Paradise hotel-stjärna- alla intriger som tv inte velat visa". En sån bok skulle säkert sälja som smör, och det förvånar mig inte. En barnskötare och butiksbiträde ses helt plösligt på Stureplan. Hur gick det till? Joo de var med i svensk tv och blev kändiskåta. Precis som det brukar vara. Men hysterin kommer att ha lagt sig lagom tills det att en ny säsong börjar. Lagom tills det att nya skandaler skapas. Då kommer man undra vad som hände med de gamla deltagarna från år 2009/2010. Helt plötsligt kommer dom vara som bortblåsta. 15 minuter i rampljuset heter det visst.
Nu när jag har haft tid har jag gått in och läst deltagarnas bloggar. Där har det smutskastats och sylvassa inlägg har skrivits. Rätt kul om nu frågar mig. Intriger, sex, lögner och skandaler. Fyra ingridienser som uppenbart skapar ett bra tv-program. Skulle man jämföra nyheternas antal tv-tittare med antalet tv-tittare som ser Paradise Hotel skulle nyheterna inte ha en chans. Det om nåt är rätt tragiskt. Och ändå tillhör jag den grupp som hellre ser Paradise Hotel? Så vad ska jag göra varje måndag och tisdag, nu när jag helt plötsligt inte kan gotta mig i skandaler? Kanske borde jag se nyheterna och kanske, när jag tänker efter, är inte det så dumt.
Vad är det egentligen för fel på att brevväxla?
Datorer och allt som rör teknik. Jag tror jag blir galen. Som man bäddar får man ligga, eller iallafall nåt i stil med det. Igår kväll kom jag på den underbara idén att ladda ner ett program till min dator. Ett program som till en början lät så bra. Äntligen tänkte jag och sökte bland alla de filmer och serier som jag nu skulle kunna se via datorn. Vilket misstag säger jag bara. Detta underbara program ledde till att datorn drabbades av nåt virus och idag har Jessica ominstallerat allt. Datorn återgår till fabriksinställningarna och därmed försvinner en del viktiga program och filer. Med andra ord, det finns inte mycket att göra. Har man inte jobb, skaffar man sig jobb =) Från och med nu ska jag se till att alltid göra en säkerhetskopia, spara nummer och annat viktigt på vanliga papper som sätts in i en pärm. Jag vet att vi lever på 2000-talet men en pärm kan iallafall inte drabbas av virus. Nu funderar jag på att börja brevväxla också. Tänkte att det kanske är ett bra sätt att hålla kontakt med folk utan att vara beroende av datorn.
Det är måndag, början av en ny vecka och början av nedräkningen tills det att gipset ryker. En månad kvar nu och idag rök mina 11 stygn och jag bytte till ett fint lila gips. Hörde på radion att det visst råder "kryckbrist" i Stockholmsområdet. Kryckor är på vift och stackars dom som inte får tag i några. Kanske finns det en marknad för kryckor på tradera?
Nu har Jessica och jag besämt att vi varje vecka ska laga minst en ny maträtt och vi började med detta projekt igår. Först ut blev en currykyckling som faktiskt blev riktigt god. Det är nästan pinsamt så många gånger vi ätit mackaroner och köttbullar. Nu ska vi bredda våra vyer. Kanske borde jag lägga upp receptet och lite bilder från gårdagen, orkar jag det? Nej, sängen är alldeles för lockande. Så bilder får komma imorgon. Till toner av denna grymt bra artist kommer jag somna ikväll. Undra om han kommer komma till Sverige? Isåfall får jag inte vara sen på att köpa biljetter.
Nej, nu gör jag natt.
Over n out
Det är måndag, början av en ny vecka och början av nedräkningen tills det att gipset ryker. En månad kvar nu och idag rök mina 11 stygn och jag bytte till ett fint lila gips. Hörde på radion att det visst råder "kryckbrist" i Stockholmsområdet. Kryckor är på vift och stackars dom som inte får tag i några. Kanske finns det en marknad för kryckor på tradera?
Nu har Jessica och jag besämt att vi varje vecka ska laga minst en ny maträtt och vi började med detta projekt igår. Först ut blev en currykyckling som faktiskt blev riktigt god. Det är nästan pinsamt så många gånger vi ätit mackaroner och köttbullar. Nu ska vi bredda våra vyer. Kanske borde jag lägga upp receptet och lite bilder från gårdagen, orkar jag det? Nej, sängen är alldeles för lockande. Så bilder får komma imorgon. Till toner av denna grymt bra artist kommer jag somna ikväll. Undra om han kommer komma till Sverige? Isåfall får jag inte vara sen på att köpa biljetter.
Nej, nu gör jag natt.
Over n out
