Pokerface

Jag velar. Har alltid varit den som velat, en velapa! För ett tag sen bestämde jag mig för att läsa gymnasiekursen Matte C. Tänkte att det kunde vara bra. Öppna fler dörrar. Fler valmöjligheter när jag sen ska söka till universitetet. Men! Precis som med så mycket annat velar jag. Fram och tillbaka. Varför ska jag läsa en kurs som jag egentligen inte alls vill läsa? Och dessutom är Stockholm Universitet det enda universitet som kräver att jag har läst Matte C. Uppsala, Umeå, Lund. Ingen av de universiteten kräver att jag läst kursen. Jag som helst vill läsa någon annanstans än i Stockholm, varför ska jag då läsa matte? 

Men, så kommer jag tillbaka till resonemanget att det kanske skulle vara bra trots allt. Läsa kursen. Tänk om jag ändrar mig, tänk om jag vill plugga i Stockholm. Ja, då kan jag inte det. Jag måste snart bestämma mig. Matteboken öppnade jag för ett tag sen och undrade vad jag hade gett mig in på. Det var inte mycket jag förstod. Varför kunde jag inte bara ha läst matte när jag gick i gymnasiet. Då hade jag inte haft nåt problem nu. Matte är inte alls min starka sida. Jag är i valet och kvalet och vet inte alls hur jag ska göra. Jag velar, har alltid velat. Jag är en velapa!