En bruten fotled har trots allt sina fördelar
Nu har jag bestämt mig för att sluta tycka synd om mig själv och sluta klaga över att mitt gips och mina kryckor är i vägen. Istället ska jag försöka börja njuta av att jag faktiskt får vara hemma i fem veckor till. Göra absolut ingenting och dessutom få lite betalt för det. =)
Sen den dagen jag bröt fotleden har jag fått så mycket empati. Familj och vänner har hört av sig, undrat hur det är mig med. Mat har handlats och lagats, det har städats och det har fixats och donats. Allt för att jag ska få det så enkelt och smidigt som möjligt. Varför klaga? Det är ju rena lyxen. Vad behöver jag göra? Inte ett smack.
Tack alla som hjälpt mig, ni betyder så mycket
Ett litet problem återstår. Jag får inte på mig några andra byxor än mina svarta träningsbyxor. Gipset är för stort! Jag provade med ett par jeans och halvvägs upp över gipset gick det men sen tog det stopp. Att få av sig jeansen ska vi inte ens prata om. Men, om en vecka får jag ett mindre gips och tills dess får jag leva med mina svarta träningsbyxor helt enkelt.
I huvudet på Emma
Jag har gått runt och nynnat på denna låt ett bra tag nu, varför vet jag inte. Gammal är den, men rätt bra.
