Kryckor, dammsugare och städmani
Försök damdsuga med kryckor, det är inte enkelt, jag lovar. Jag har provat.
Antingen trasslar sladden in sig i kryckorna, man tappar balansen och ramlar omkull eller så får man helt enkelt strunta i att ta ut dammsugaren ur städskåpet. Svårare än så är det ju faktiskt inte, lite skit i hörnen, vad gör det? Till saken hör att det är just det som jag tycker är så svårt. Det kan nog de flesta av mina vänner intyga. Att strunta i att dammsuga, jag skulle inte tro det! Jag som alltid vill att det ska vara rent. Då är det inte kul när dammhögarna har vuxit sig större än min lurvtuss till hund. Usch och fy. Tur att jag har en sån snäll mamma som kommer hit efter jobbet och hjälper mig med dammsugningen. Hur skulle det annars gå?
Tidigare idag hoppade jag runt med min dammvippa. Ni vet en sån där lurvig sak i färgglada färger. Jag dammade lite här, dammade lite där. Tro det eller ej, tillsammans med lite musik kan man faktiskt göra det ganska kul. Men fy va svettigt det blev efter ett tag. Stå på ett ben och damma, nej det gör jag nog inte om igen. Undra om jag börjar bli gammal när städning får ett eget inlägg här på min blogg.
Det känns nästan så.
Enligt Sofie gillar jag bönder nu också. =)
Over and out
Pokerface
